tänkte jag skulle skriva några rader idag eftersom jag ändå loggade in..

surt är det med livet.. 25 och har inte uppnått ett skit.. 

Många av mina vänner och kusiner som är t o m yngre har jobb och familjer nu... kanske inte gifta men dom har barn...

jag vill inte ha barn innan jag gifter mig, för det är ju så lätt att bara träffa nån ny och dra.. och jag vill inte ha en unge som tynger mig och hindrar från att göra vissa saker.. visst jag skulle kanske inte ångra att jag har fått barn.. men jag vill ändå inte va ensam med det.. Jag vill bara ha säkerhet, på papper! och om han en dag bestämmer för att dra så har jag iaf nånting mer än ett barn... kanske sno åt mig lägenheten så vi har någonstans att bo och inte behöva flytta tillbaka till min mor å far igen ... 

hursom, jag har inga barn, inget jobb och jag känner inte att jag älskar någon just nu..

Vi är tillsammans och när han säger ''jag älskar dig'' kkänner jag mmig tvungen att svara '' älskar dig med'' ... jag är dum jag vet.. självisk jävel som bara tänker på min säkerhet.. att ha nånstans att ta vägen.. 

Ne ush, jag är en fruktansvärd människa.. men jag bor ju inte där nu, så jag uttnytjar inte honom ändå.. 

Han är underbar..Super snäll.. men jag kan inte... Jag känner press.. klarar inte av de.

Jävla piss liv står still just nu. Ska jag gå tillbaka eller hitta nån ny eller stanna och försöka stå ut där jag är ?! 

Whatever.. ruta ett igen -.-

 Hemma är bäst säger dom....

Jag känner att jag inte har något hem...

Jag är välkommen hemma hos föräldrarna, men det käns som att jag drar ner deras ekonomi mer än vad dom klarar av redan..  Det är jobbigt att vara de svarta fåret i familjen.

Blev än en gång påmind om varför jag inte gillar att vara med på släktträffar.. De frågar vad jag gör, och hur livet står till... Känner inte att jag har något att vara speciellt stålt över.

Jag svarar med att jag är arbetslös, sedan analyserar om hur det skulle kännas när de frågade när jag hade jobb..  skämdes inuti ändå över att säga att jag jobbade med morsan som städerska ... visst jobb är jobb och man ska va glad över att ha ett, men det var inte riktig det jag ville...

Efter att ha bott hemma igen ett par dagar förstår jag att oavsett hur jobbigt det än är där hos honom så har jag ändå större frihet... Morsan kan inte påverka mina beslut när jag är där.. Hon kan inte tjata om att jag ska sluta röka varje gång jag ska ut.. hon kan inte böna och be att jag ska sluta färga håret, hon har ingen makt när jag inte är hemma... Små saker visst, men det är mina egna lilla grejer som jag kan unna mig i min instängda frihet..

''Jag strävar så mycket efter !!!! men jag drunknar i .....''

  Då är det på väg att sluta innan det ens hunnit börja..

Jag ska ut på nya äventyr.. utan dig min kära..

Så synd.. ditt hjärta kommer att bli krossat..

Jag undrar om du vet, för att du har börjat påminna mig allt oftare om hur mycket du älskar mig och hur mycket jag betyder för dig... men..

Imorgon gäller det.. imorgon ska jag tillbaka, men du vet inte än.. att jag kommer inte till dig igen.. Förlåt..

Jag älskar dig, men du är bunden till detta stället.. Detta livet.. men jag har fortfarande ett val!

Jag måste fortsätta röra mig framåt.. Jag känner hur jag börjar mögla på detta stället...

Mitt hår är inte som det var förut .. jag orkar inte göra mig fin så som jag gjorde stup i kvarten förut... mitt psyke håller på att förfalla här .. jag klarar inte av det!

Men jag vill att du ska veta att jag är fruktansvärt tacksam för att jag hade fått träffa dig, fått vara med dig!

Bara igår hade jag inga tvivel, inget ånger.. Men nu när jag skriver detta, flödar tårarna och mitt samvete är smutsigt!

Jag vet att jag skulle ha sagt något tidigare.. men jag hade redan bestämt mig och va livrädd att du skulle försöka ändra allt... För jag måste fortsätta vidare..

Det blir så svinigt av mig att bara lämna dig såhär .. oanandes...och kanske ledsen..

Vi är inte menade för varandra... Jag klarar inte av 9 katter, som man måste slåss med för att komma fram till toan på morgonen.. jag klarar inte av smutsen som gör att mina strumpor ser naturligt gråa ut nu... Jag klarar inte av din son, som i mina öron tjatar nåt så fruktansvärt mycket.. och jag skrattar inombords för att jag trodde att min syster var bortskämd.. jag klarar inte av din son för att han är ett bevis på en kärlek som en gång existerat innan mig .. jag klarar inte av din son för att jag tycker synd om honom när ingen verkar bry sig... Jag klarar inte av att gå upp tidigt på morgonen för att köra dig en timme bort till skolan och sen en timme själv tillbaka hem för att sedan efter bara 3-4 timmar köra tillbaka för att hämta dig.. VARJE DAG! 

Jag vill inte sitta och spela WoW längre.. Det är fruktansvärt tråkigt och människor där har blivit allt drygare... Jag har kollat på minst 20 filmer under denna 2 veckor som jag har gått och grublat....

Jag pallar inte... det går inte.. men vad ska jag säga dig imorgon ?!

*Jag kommer inte tillbaka*

men om du frågar.. varför ?! vad ska jag svara då ?!?!?  Ska jag säga sanningen ?! Eller ska jag bara hitta på någon lögn som skulle svida i ditt hjärta och du skulle hata mig istället för att försöka ta mig tillbaka ?!... Det vore enklast.. men jag måste göra klart att jag kommer inte tillbaka.. Våra vägar kommer aldrig korsas igen.. Jag vill inte.. förlåt mig!..

Jag har redan bokat biljett.. jag ska bo i ett annat land ett tag.. nästa år , då är jag borta.

förlåt mig...

 Ne idag är inge bra dag...

Mamma ringde 11 å väckte mig.. och va väldigt nog med att ge mig skulkänslor för att jag hade sovit halva dan och hur lat jag har blivit... må så vara, men jag orkar itne.. jag bara tittar på allt och pallar inte.. jag tänker, planerar... men inget händer.. jag kan inte ta mig tummen ur arslet och göra nåt..

Nånting nånstans har gått riktigt snett..

Jag önskar jag kunde ändra förflutna så att framtiden skulle bli annorlunda..

Det är såå jobbigt.. jag vill gråta men hittar ingen anledning till det..

I förra inlägget skrev jag att mycket har hänt.. fast just idag käns det som att ingenting har hänt alldeles för länge...

Jag har ingenstans att få energi ifrån och det gör inte saken bättre att det är grått och trist ute och vintern närmar sig..

Mest av allt skulle jag vilja ha ett eget ställe.. där jag kunde vara.. kunde tänka fritt.. mitt eget utrymme... och en kisse... ett lugnt jobb som att skriva en bok t ex.. utan att nån stör mig.. skulle inte ha nåt emot att ha den där sjukdomen att man inte vågar gå utanför dörren..

faktiskt!

blä livet suger idag, imorgon.. förmodligen resten av året.. piss

 För mycket som pågår numera..

har läst en del ur gamla inläggen sen 2003 (!!!!). Känns som jag har mognat ordentligt sen dess... fast har fortfarande den där känslan av otillfridställelse.. att jag kunde gjort något annat.. något mer.. någon annanstans..

Hoppas inte haket lägger ner. Har mina äldsta minnen här .. ser bara totalt 43 online..

Jag spelar fortfarande WoW.. det är tråkigt som satan vissa dagar, men fortfarande enda stället att fly verkligheten från..

Jag har sagt upp mig från jobbet, tagit mina grejer och flyttat till Sollebrunn till mitt senaste fynd..

Önskar han hade städat innan jag kom..

Också.. du tror kattungar är så underbara å såå söta och gulligull hit å dit... tills dom börjar skita i varje hörn i lägenheten...

Ja juste jag drog ju med min kisse hit. Han trivs bra nu, fast de va lite kämpigt i början, men allt bra nu!

Hände en annan grej i veckan också , som jag inte kan skriva om just nu, kanske imorgon... 

Känns som att jag bara skriver en gång i månaden eller per halv år här , men jag älskar det..

Jag behöver kunna skriva av mig depressioner ibland och detta är bästa stället.. jag är för lat för att skriva nåt för hand.. dessutom så kan man ju inte sätta lösenord för ett skrivhäfte..

Det spelar ingen roll vilka pojkvänner jag än försökt vissa denna dagboken för, dom bryr sig ändå inte. Så jag behöver inte va rädd för att nån jag känner börjar läsa här.

Det börjar klia i händerna, hur jag vill skriva en bok.. jag börjar bli paranoid. Försöker hela tiden hitta på vad boken skulle handla om, hur den skulle börja.. men hela tiden kommer det fram att jag kan egentligen inte skriva nån bok om mitt liv.. för många skulle bli sårade.

Killen säger att jag ska skriva under nåt annat namn, men de skulle inte funka, för jag vill gärna få den känslan när folk säger '' jo hon som skrev boken, du vet, vi gick i samma skola'' etc... Det vore så underbart att äntligen kunna komma ut ur skinnet.. 

Jag är inte attention whore, jag älskar mitt lugna utrymme som jag tyvärr har alldeles för mycket av.. 

Jag har kommit till en punkt då jag vill att nåt ska hända.. att jag ska vara färdigstuderad, ha ett normalt jobb ELLER gifta mig, få bebis osv

jag har blivit helt psyko, kan inte ens kolla på en romantisk komedi utan att sitta och böla som en idiot... 

blääh får avsluta detta här annars kommer jag aldrig kunna sluta skriva.. tankarna flödar bara på arghhhh måste... stoppa... dom.. pausa..

.

.

.

.

.

 Öhh den kille var kanske gullig och allt i början.. men han hade en HEL del oupklarade grejer...

Han va fortfarande fast i EX träsket... och hon skrev till mig och tyckte inte att de va okej att jag hade sex med honom efter bara!!!! bara 2 månader dom gjorde slut! eller snarare var det ju hon som dumpa honom så varför bryr hon sig?!  Sen hon lämnade honom har hon inget med det att göra ju! 

Men det var inte bara det!

Han är så fruktansvärt beroende av uppmärksamhet.. men inte från min sida neej!! Hans vänner! hela HEEELA tiden skulle han vara med dom och när han inte var med dom så jobba eller sov han.. Jippi, boende i samma stad sågs bara på helger.. seriöst!!!

Jag bad om EN helg utan hans vänner... EN helg.. bara oss 2 och ingen annan... mm visst du.. hans granne kom över och stannade ända tills jag gick och la mig och även efter... hans föräldrar och syster kom... så han va HUR osocial som helst... och så är han snål!! 

Och så va det förra helgen som jag kom och hälsade på honom .. Han va ut fredagen innan... utan mig!! oh well jag överlever det.. ringde 21.30 och fråga om jag kunde köra hem honom... :s jag skulle upp kl 6 dan efter å jobba... kom till honom efter jobbet för att han bad.. han va bakis.. och ville sova.. så jag sa ''om du ska sova så kan jag lika gärna åka hem'' och så vart det så också..

Efter den helgen förstod jag att det är inte killen jag vill ha..

Han hade sagt att han älskar mig... men han gjorde ju inget för att jag skulle älska honom..

Jag är bortskämd, jag vet det! JAg är bortskämd av mina ex med all uppmärksamhet som jag hade fått! Alla presenter! Alla överraskningar... alla hitta på grejer tillsammans...

Men den killen.. 38 år och har ingen aning (tydligen) om hur man behandlar en kvinna...

Ska inte ens gå in på sex med honom.. visst han försökte men vi va ändå sååååå olika... 

Och efter allt detta... säger han '' jag tror att det var mitt ex som förstörde allt mellan oss''...

Ne kunde ju inte ha vart ditt eget fel*ironisk*

Va tydligen hans ex fel att han tog bort att vi var tillsammans på fb... medans han matade mig med ''mina vänner tycker att det har gått alldeles för fort''..

HA EGET HUVUD ATT TÄNKA MED!! SKAFFA PERSONLIGHET FÖR FAN!

t o m  hans vänner höll med mig.. iaf hans granne..

Ja ja .. ensam och söker nu.. va med i ''Land''-kontakten ett par veckor.. bara konstiga människor hörde av sig...  en kille va allt för rolig.. ''hej jag har 32cm lång och 7 cm bred om du inte tror att du klarar det så är det bäst att vi bryter nu'' ... så min kollega sa att han kanske hade blivit nobbad för det förut så jag svarade ''det är väl inga problem'' ....efter vilket blev han så jävla kukfixerad att jag slutade svara... 

började chatta på passagen =)

han: ''hej singel?!'' 

jag: ''ja , läget?''

Han: ''jo bra, jobbar som läkare, (nånsort)kirurg''

jag: ''är du singel då?''

han: ''Har familj så det är fullt upp, fast dom är bortresta nu =)''
 

.....tycker synd om hans fru...  FINNS DET INGA NORMALA KILLAR DÄRUTE?! eller har jag tappat greppet?!... kommer inte ens ihåg vart jag hittade mina killar... eller jo det gör jag.. fast jag kommer inte ihåg att det skulle vara SÅ svårt..

Jag har blivit ännu kinkigare nu :s han ska ha körkort iom att jag har det nu!! ELLER!! åtminstone ett bra jobb där han är hels fast anställd...

En som man kan prata med om allt mellan himmel och jord..

En som vet hur man uppvaktar en kvinna! Inte såndär feministjävel som låter var och en betala för sig själv på en dejt...

ska vara generös! Jag är inte ute efter pengar eller presenter men jag vill att han invisterar i mig, för att han vill att jag ska ha allt och vara lyckligast med honom...

Kärlek har jag i massor att ge, jag är bra på att laga mat och pyssla om den jag älskar, ge massage , frukost på sängen, massa massa sånt som skulle göra honom till världens lyckligaste..

och NEJ man överlever inte på bara kärlek, ekonomin TÄR NÅT SÅ FRUKTANSVÄRT på kärleken , det har jag haft mycket erfarenhet av!! När man hade fått panta för att få ihop till middags mat... så dit vill jag itne igen!

Jag vill ha en stabil kille som är ändå lite framåt och är påhittig... inte nåt tränings freak.. så mycket energi har jag inte att gå ut och jogga, styrketräna,cykla , allt på samma dag.. dag in och dag ut... Jag vill ha en som faktiskt kan ta det lugnt med mig, kunna vara hemma med mig och bara kolla på alla the big bang theory avsnitt på raken under en hel dag :O det var bara ett exempel..han får gärna va mullig elle kramgo som det heter  =) älskar att ha nåt mjukt att ligga på.. men inte för fet och lat... helst längre än jag.. och det är väl inte alltför omöjligt?! jag är 167 och en halv så borde inte va några problem... 

Vill ha en man och bli upp över öronen förälskad och vi tillsammans ska göra hela världen avundsjuk!!

ja.. jag är kräsen :s

Här sitter man på fängelset :D Falu Fängelse Vandrarhem alltså :D

Har 2 cellkompisar =) jätte snälla tjejer ^_^ 

Och så Han !  Han är så snäll och gullig =) jag gillar alla smicker jag får, blir skinerad även fast han inte ser det  när vi pratar i telefon  (=

Vet inte vad som fick mig att svara på den där annonsen :o kanske ödet?! Vi får se på lördag =)

hinner inte skriva mer nu, måste hinna duscha innan folk lägger sig här >,<

Tjing

Jag kom på vad ditt problem är... du är för jävla stålt Kristian!

Du säger att du älskar mig.. det är allt du säger..  du är för rädd för att uttrycka dig fullt ut..

Säg att du saknar mig, säg att jag är ditt allt, säg att du inte kan leva utan mig, be mig att komma tillbaka.. kanske inte bo ihop men i alla fall försöka igen.. 

Men det gör du inte... du är inte det minsta rädd att förlora mig... det betyder väl att du inte bryr dig... och om du inte bryr dig.. då älskar du inte mig..

Då är det väl slut för alltid... Du vill inte göra några uppoffringar..

you simply cant be arsed..

antingen är du nåt så fruktansvärt lat... eller så är det bara så pass enkelt att du bryr dig inte längre...

ah well.. du ska veta.. vad som än händer, jag kommer att vara stark.. Jag kommer över dig, och förtränger dig...

Eller om du med egna ord säger att du vill ha mig nära och aldrig låta mig försvinna ur ditt liv igen.. så kan vi försöka igen, men denna gång, förväntar jag mig en ring!

Jag blir inte yngre, och jag vet att jag har hela livet framför mig.. men tänk efter.. ju mer man tänker på livet framför... desto mer förlorar man nu.. och om det inte händer några framsteg... så är det waste of time....

Jag tänker inte slösa min omtanke och ungdom på någon som inte bryr sig och inte visar det med handling ens..

If you dont love me at my worse ,

you dont diserve me at my best!

Finns ingen kärlek från din sida...

jag försökte.. men du bryr dig inte.. du visar inte kärlek det minsta... du vill inte flytta ihop med mig om jag hittar nåt.. du vill bara va med dina vänner och familj.. och bara för att dom inte orkar komma och hälsa på dig om du skulle bo med mig så vill du inte lämna dom..

hur bra vänner är dom då ???? Det är bara DU som försöker klänga dig fast vid dina så kallade vänner... Dom verkar inte vilja ha med dig att göra iom att dom orkar inte ens behaga besök hos dig om du skulle bo i en annan stad... Och dina vänner som låter dig röka gräs å skit...  vad är det för vänner ?! du sjunker bara till deras nivå...

Jag har haft mardrömmar om dig... om att du hade hittat nån annan... jag kan inte se dig vara tillsammans med någon annan.... Det gör så ont bara tanken...

Du älskar inte mig.. vet du hur jag vet det ?! För tt du är inte ens seriös.. jag anser inte det som seriöst när man ställer krav på analsex , för att jag hade aldrig ställt upp för det.. Och när jag flyttade till i Karlstad vad gjorde jag då ?! Lämnade inte jag , mina vänner och familj ??? Va inte jag alldeles ensam ??  Jag vill inte ha dina vänner.. dom gillar inte mig ens... Den där Herrmansson eller va fan han heter , jag har inte ens träffat honom och han tryckte ''like'' på din singel status på fb... va fan säger det om honom ???   Jag lämnade allt för dig... jag älskade dig, jag ville va med dig.. till och med stod ut med dina snarkningar  för att jag älskar hela dig.. men du bara sket i mitt hjärta...

Allt va så underbart i början... som det alltid är..

Jag rensade i mina kassar idag.. och såg parfymen du köpte till mig.. en del i julklapp.. och en del på båten...  jag kan inte ens fucking diska utan att tänka på dig...  ens tala om att laga mat..  Jag har lärt mig så mycket under tiden jag bodde med dig... och vissa grejer var verkligen bekväma som att ha en stor svart sop kasse för panten... här ligger dom bara huller-om-buller... Vi har en kattunge här... och jag kom att tänka på hur vi brukade ge godis till katterna...När jag skulle sova på soffan i syrrans run , kom jag att tänka på hur du brukade upprepa dig om ''visst har VI den bästa , skönaste och mjukaste sängen?!'' ... hur jag brukade somna i din famn och leka med ditt hår på bröstet.. hur jag brukade klia dig på ryggen... och massera dig... du orkade aldrig göra detsamma för mig speciellt länge... men det gjorde inget...

Jag störde mig, och gör fortfarande det, på att du kollar in andra tjejer på facebook.. visst dom är inte nakna .. men man ser deras bröst och häck... och du vet, det sänker mitt självförtroende.. jag tror inte att jag duger för dig...

Att när jag sov i samma rum, där du kollade på porr och runkade till de... När jag hade gått i dagar och ibland veckor och velat att du hade rört vid mig... och du gjorde sånt samtidigt som jag sov i samma rum ...

Du sa ''ne du behöver inte va orolig, jag kommer inte att bli impotent''.. Ne okej.. du kanske inte är det, men jag tänder inte dig längre tydligen...

Hur seriös är du egentligen ?! du säger att du älskar mig.. men hur ska jag kunna tro dom orden du har sagt till andra tjejer ?!  du vet.. oavsett vad vi än säger och hur ofta vi än säger det, handlingar talar alltid högre.... 

När jag var sårad och helt slut av all stress.. du vände dig och frågade efter sex.... undrar om du visste hur sjukt ont det gjorde i mig då... inte fysiskt... och även när vi pratade ett tag och jag ändå lät mig själv att tillfredsställa dig... underade du hur lågt jag hade sjunkit då ?!

Jag saknar den gamla Kristian... den som verkligen älskade mig... den som brydde sig... den som vi gjorde så mycket saker tillsammans med...  vi va ute nästan varje dag... vi hittade på grejer...

Allt kostar inte pengar.. jag ville ta promenader med dig.. men du orkar itne.. även när du fått sparken och blivit arbetslös... du orkade aldrig.. du hade blivit så lat så det är otroligt... du bara åt,sov och spelade på din jävla facebook... ja visst.. depression över att du fått sparken.. men tydligen inte tillräckligt för att springa ut och söka nytt jobb..  och nu när du får fast lön i 13 månader från dom så hade du kunnat dubbla din lön och vi kunde fortfarande ha bott tillsammans om du hade velat det... så hade jag kanske fått nåt jobb så småningom i alla fall... men du hörde ju inte när jag föreslog de.. du hör de bara från dina vänner och familj... jag finns inte i din värld... jag är bara där för att bli knullad och laga mat till dig och ta hand om DITT hem...

Jag är över det där 'gråta' stadiet just nu, denna minut... när jag tänker på vilket svin du har blivit.. vilka krav du ställer för ett seriöst förhållande.. dessutom hade jag aldrig sagt nej till det, men jag var inte beredd... och du tog aldrig upp det igen...

Om du nångong skulle ställa dig i mitt ställe.. och handla utifrån det ?! Skulle inte det såra dig om jag visade mer intresse för någon annans kropp än din ?! ..

i vilket fall så tror jag inte att du älskar mig , för att du verkar inte vara rädd över att förlora mig, och du verkar inte vela dela livet med mig.. oavsett vart det är...

Om du hade fått för dig att flytta till Norge medans vi va tillsammans, självklart hade jag följt med...

Men du, kommer du ihåg ?! Du sa '' vi förlovar oss inom ett år, de kan vi skriva kontrakt på... fan jag borde ha skrivit kontraktet... men vad hade det tjänat till nu ?!  gitermål kan man ju glömma tydligen som saker och ting är nu..

har massa tankar i huvet som snurrar och låter inte mig va, så fort mer dyker upp ska jag lämna dom här... dröjer nog inte längre..

Vet inte hur du tänker... vad du tänker ens.. vad är meningen med allt du gör/säger?!

''Skaffa inkomst nu, annars kan vi inte bo tillsammans''...

Blandade känslor..

Mamma och mina vänner säger att jag är för snäll och kravlös...

Mitt ex sa alltid att jag är en tönt..

Det kanske jag är.. antar att det är dax att bli hårdare nu.. ta tag i saker och ting..

Va hos Soc igår... snora slut på alla deras pappersnäsdukar.. :s

Vet inte hur läget är ... va fruktansvärt frustrerad och ledsen och förbannad och sårad i 2 dagar.. blev nästan förkyld med det gick över..

Fick papper med en jävla massa fastighets byråer som jag skulle ringa.. ringde alla..  ingenting..

Vissa har ett kö system..som KBAB.. om jag hade kunnat se i framtiden... om jag hade varit smartare i alla fall.. men man skulle ha loggat in på sidan var 3e månad åtminstone, för att behålla poängen... nu är de på 0 igen.. för jag har inte loggat in på ett år.. men omjag bara visste..

I vilket fall, tankarna skenar iväg... surrogat mamma?! Olagligt i Sverige..

Funderar starkt på ett liv utomlands.. england, frankrike, nederländerna?! Skottland kanske?!

Har kollat genom en massa au-pair sidor.. eller ja bara 2 så länge.. men känner starkt att det kan faktiskt vara nåt för mig. En ny chans att börja om! Nya vänner , nya erfarenheter..

Men det är lite läskigt fast det pirrar i magen av spänning...

Kristian oh Kristian... jag undrar vad som rör sig i huvudet ditt?! Hur har du tänkt att det ska bli med oss?!
 

Jag förklarar till att börja med hur jag kände när du sa som du gjorde.. de va som att du skar ett djupt sår i mitt hjärta, rakt av, kallt och obrytt... Vad tror du att du kan göra för att det ska läka?!  Jag försökte verkligen men du såg de inte.. men skit i det då!!!!

Jag vet att det finns inget VI längre...Men tack i alla fall att jag får tid på mig att flytta ut i fred.. sen blir det adjös.

Den stunden jag kliver ut och lämnar nyckeln , jag antar att du inser att det blir inget återvändo.. Jag kommer att bli kall och obrydd..

Det värsta är alla löften.. du lovade så mycket.. och allt du gjorde i slutändan va ändå att gynna dig själv..

Kommer du ihåg att jag sa att ''jag ser att du håller vad du lovar, du skaffade ju lägenhet'', men vad jag inte insåg, det var ju bara för dig själv.. jag hjälpte dig bara att flytta..

Så många gånger jag hade pratat med dig om, händer det nåt med oss, så är det DIN lägenhet(vilket du var väldigt duktig med att påpeka) och det är JAG som blir tvungen att flytta...

Dumma naiva idioten jag är!!! Aldrig mer säger jag, jag har lärt mig av misstagen!

Jag har sagt till dig att jag går framåt och tittar inte bakåt, föreställ dig när jag flyttar ut, vill du fortfarande ha mig ?! eller skiter du fullständigt i det?!

Om det är slut, varför gör du som du gör då?! har jag missförstått nånting ?! Du förklarar ju inte, jag vet inte vad som rör sig i ditt huvud! Men så får det väl va!

Vet du jag tror att jag faktiskt såg det komma!

Helt otroligt hur jag sket i mig själv, och lät kärleken gå före...

Jag såg det komma.. Precis efter du fick sparken från jobbet då visste jag!

Jag ville plugga.. men det går förståss inte ihop med dina planer om att jobba i Norge... och jag finns inte med i den bilden..

Men lycka till då!

Dumma jävel jag är... att jag kunde hoppas och sätta andra före mig.. aldrig mer!!

ALDRIG MER!